Direktlänk till inlägg 12 april 2016
KAPITEL. 22.
VI FÖRKLARAR DEN ANDRA STROFENS
TREDJE VERS.
1. Det står väl klart att det blev en lycklig lott
för själen att hon lyckades i ett så svårt företag.
Ty hennes vandring i natten befriade henne
från djävulen, från världen och från hennes egen
sinnerlighet, såsom vi har sagt.
Därigenom erövrade hon en dyrbar och av
alla efterlängtad andlig frihet, hon steg från
det låga upp till det höga och från att ha varit
jordisk och mänsklig själ till att bli en himmelsk
och gudomlig själ.
Hon uppnådde att kunna föra sina samtal i himmelen, vilket endast den själ kan som
är i fullkomlighetens tillstånd, såsom jag
kortfattat skall förklara.
2. Ty det viktigaste har vi redan någorlunda
förklarat, ehuru inte så väl som det skulle behövas för att visa upp vilka rikedomar själen vinner
i detta tillstånd och vilken lycklig lott hon fick
när hon uppnådde det.
Ty vad jag framför allt har föresatt mig att göra
i denna bok, det är att förklara kontemplationens
natt för de många själar som befinner sig i den
men som hittills inte har förstått den riktigt,
såsom jag sade i företalet.
Om de blir förskräckta inför alla vedermödor
och skyggar tillbaka, så kommer de på det sättet att kunna hämta mod igen i det fasta hoppet om
de stora och upphöjda andliga skatter som man vinner i denna natt.
Förutom denna anledning till lycka har själen
en anledning till, som hon talar om i följande vers:
JAG VAR I MÖRKER NÄR JAG SMÖG UT.