Direktlänk till inlägg 24 mars 2016

SJÄLENS DUNKLA NATT. FÖRSTA BOKEN. N. Kapitel. 14.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 24 mars 2016 20:37

KAPITEL.  14.


1.   Däri består för själen, som vi har sagt,

sinnenas natt eller rening.  Denna natt uppnås

emellertid inte av flertalet, det är vanligen bara

ett litet antal människor som får inträda i den.


Och hos dem som därefter skall få ingå i den

ännu djupare natten, andens natt, för att

så kunna uppnå kärleksföreningen med Gud,

är sinnenas natt beledsagad av svåra vedermödor

och sinnliga frestelser, vilka dock är av olika

stor varaktighet hos olika individer.


Somliga angrips av en Satans ängel

( 2 Kor. 12:7 ), orenhetens ande, som plågar sinnet

med häftiga och avskyvärda frestelser,

anden med onda tankar och inbillningskraften

med så levande föreställningar, att deras

plåga är värre än döden.


2.   Andra gånger kan de som i denna natt

frestas av hädelsens ande, som fyller alla deras

begrepp och tankar med outhärdliga händelser

och inpräntar dem så klart i deras

inbillningskraft att de nästan tvingas att uttala

dem, och detta plågar dem mycket.


3.   Andra gånger kan de gripas av en avskyvärd

ande som av Jesaja kallas förbistringens ande

( 19:14 ), inte för att bringa dem på fall, utan

för att pröva dem.

       Denne fördunklar så deras sinne och fyller

deras omdömesförmåga med tusentals skrupler

och en sådan förvirring och rådlöshet, att de

inte blir tillfredsställda med någonting och inte

heller kan underkasta sitt omdöme andras

råd och åsikter.


Denna prövning är en av de svåraste och hemskaste

i sinnenas natt; den liknar ganska mycket de

plågor som förekommer i andens natt.


4.   Så ser de stormar och prövningar ut som Gud

brukar sända i denna natt till dem som har

för avsikt att senare införa i den andra natten,

även om inte alla uppnår den.

         Det är när de riktigt prövas och örfilas som

de övar och förbereder sig och vänjer sinnena

och själskrafterna vid föreningen med den

gudomliga Vishet som de skall uppnå.


      Ty om själen inte frestas och prövas med

plågor och bedrövelser når sinnena aldrig fram

till denna Vishet.

      Därför säger Syrak:  "Den som inte frestas,

vad vet han?

Den som intet har erfarit vet föga"  ( 34:9-10 ).

       Om denna sanning vittnar också Jeremia

när han säger:  "Du har tuktat mig, Herre;

och jag har kommit till besinning"  ( 31:18 ).

       

Men nu är det så att den tuktan som är mest

lämpad att leda oss in i den gudomliga Visheten,

det är just de inre prövningar som vi talar om.


      Det är de som är mest verksamma ifråga

om att rena sinnena från all den njutning och

tröst som själen till följd av sin naturliga svaghet

har varit så fäst vid.


     När själen sålunda blir riktigt förödmjukad,

så sker detta endast med sikte på den upphöjelse

som vänta henne.


5.   Beträffande varaktigheten av denna fasta

och botgöring för sinnena, så låter den sig inte

så lätt bestämmas.

Alla är inte underkastade samma frestelser

och samma prövningar.

    Gud mäter upp dem i enlighet med sin vilja

och alltefter den  grad av ofullkomlighet som de

skall renas ifrån.


      Men det är också alltefter den grad av kärleksförening han vill höja dem till som

förödmjukelserna blir mer eller mindre grundliga

och varar längre eller kortare tid.


De som är starka och har en stor förmåga att

lida renas intensivare och fortare.


     Svagare naturer däremot prövar han skonsamt

och genom lätta frestelser, och ofta bereder

han dem också sinnliga vederkvickelser för

att de inte skall gå bakåt.

         De stannar därför länge kvar i sinnenas natt

och uppnår först sent den fullkomliga renheten,

ja somliga når den aldrig.

        De befinner sig egentligen aldrig helt inne

i natten och aldrig helt utanför den.


      Deta är själar som inte kommer högre,

men för att bibehålla dem i ödmjukhet och självkännedom prövar Gud dem emellanåt genom

känslotorka och frestelser, och kommer dem

tidvis till hjälp med sin tröst för att de skall

förlora modet och börja söka jordisk hjälp.


      Det finns ännu svagare själar, för vilka Gud

liksom visar sig för att sedan försvinna.

      Så sätter han deras kärlek på prov;

ty utan dessa omvägar skule de aldrig lära sig

att närma sig hnom.


6.   Men hur snabbt Gud än må leda dem framåt,

så måste de själar som skall få nå fram till

kärleksföreningens lycksaliga och upphöjda

tillstånd vanligen stanna ganska länge i

känslotorka och frestelser, såsom erfarenheten

visar.


     Men nu är det tid att börja tala om den

andra Natten.       





 
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Av Jan-Owe Ahlstrand - Fredag 15 mars 12:31

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2016 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards