Direktlänk till inlägg 24 mars 2016
KAPITEL. 8.
DÄR DEN FÖRSTA VERSRADEN AV FÖRSTA STROFEN
FÖRKLARAS. BÖRJAN PÅ AVHANDLINGEN
OM DEN DUNKLA NATTEN.
1. Denna natt, som vi kalar kontemplation,
skapar hos andliga människor två olika slag
av mörker elelr rening, motsvarande de två
olika delarna hos människan, den sinnliga
och den andliga.
Den första natten eller den sinnliga reningen,
varigenom själens sinnliga del renas och utblottas,
förbereder den och sätter den i stånd att ingå
kärleksföreningen med Gud.
Den sinnliga natten är vanlig och förekommer
hos en mängd nybörjare, som vi allra först
skall tala om. Andens natt däremot förekommer
bara hos mycket få människor, det vill säga
hos sådana som redan har prövats och gjort
framsteg i dygden.
Om dem skall vi senare tala.
2. Den första natten eller reningen är bitter
och fruktansvärd för den sinnliga människan.
Den andra natten är utan jämförelse ännu
mycket förskräckligare och fruktansvärdare
för anden, såsom vi sedermera skall förklara.
För att emellertid gå i tur och ordning skall vi
nu först behandla rening, som är den första
natten.
Vi skall i korthet säga några ord om den, därför
att den är så vanligt förekommande att ganska
mycket redan har skrivits om den.
Sedan kommer vi att mera speciellt uppehålla
oss vid andens natt, som det inte talas så
mycket om, varken i samtal eller böcker,
därför att det inte är många människor som har
någon erfarenhet av den.
3. Då dessa nybörjares sätt att umgås med Gud
ännu är lågstående och mycket ofullkomligt
och, som vi har sett, till stora delar besmittat
av egenkärlek och själviskhet, så vill Gud
naturligtvis så småningom leda dem framåt.
Han hjälper dem då ut ur deras låga sätt att älska,
från kärlekens nedersta trappsteg till en högre
grad av kärlek till honom.
Han befriar dem fråndet primitiva tillväga-
gångssättet att använda sinnena och att tänka
och resonera, varvid de söker honom på ett
torftigt och mödsamt sätt, fullt av besvärligheter.
I stället lär han dem att använda anden, varvid de
kommer at få ett mycket rikare och fullkomligare
umgänge med honom och bli mera fria från
sina ofullkomligheter.
Sedan någon tid har de ju redan övat sig på
dygdens väg, visat sig trofasta i meditation och bön,
och glädje och njutning som de fått smaka har frigjort dem från många världsliga angelägenheter.
Litet andlig kraft i Gud har de också redan fått
för att kunna tygla sin dragning till de skapade
varelserna och tingen, och av kärlek till Gud
borde de nu alltså kunna bära någon börda
och uthärda någon känslotorka utan att vid
första bäst atillfälle göra helt om.
Men en dag när de som bäst njuter välbehaget
och glädjen i de andliga övningarna och tänker
att den gudomliga nådens sol nu strålar mer
än någonsin, då plötsligt fördunklar Gud allt detta ljus, stänger dörrarna för dem och hejdar källan med andens ljuvliga vatten, som de hittills
alltid har fått dricka så ofta de ville.
Ty medan de ännu var svaga och kraftlösa
var inte några dörrar stängda för dem,
såsom den helige Johannes säger i
Uppenbarelseboken ( 3:8 ).
Nu däremot lämnar Gud dem i mörker, så att de
inte vet åt vilket håll de sklal vända sig med sin
inbillningskraft och sina tankar.
De är alldeles ur stånd att meditera som förut,
då de inre sinnena är helt försjunkna i denna
natt och i en sådan torka, att de andliga tingen
och andaktövningarna som de förut fann en sådan
glädje i nu förefaller dem saftlösa och intetsägande,
ja rentav motbjudande och kvalmiga.
Ty som vi redan sagt, Gud har sett deras
begynnade tillväxt, och för att stärka dem
och hjälpa dem ur barnskorna lyfter han bort dem
från modersbröstet, placerar dem på marken
och lär dem att gå själva.
Allt detta tycker de är någonting helt och hållet nytt, allt har ju blivit vänt i sin motsats.
4. Denna förändring inträffar vanligen för
människor som nyligen har dragit sig tillbaka
från världens vimmel och börjat föra ett andligt
liv, snarare än för andra.
Ty de är mer änn andra fjärran från möjligheten
att vända tillbaka, och de styr mycket snabbare
sina begär bort från världsliga ting.
Och detta erfordras för att få börja inträda
i denna välsignelserika sinnenas natt.
Vanligen går det inte lång tid sedan de har
börjat, förrän de flesta av dem har gått in
i sinnenas dunkla natt, ty oftast kan man då
iaktta att de råkar in i ett tillstånd av känslotorka.
5. Detta slag av sinnenas rening är så vanligt
att vi skulle kunna bevisa det genom att citera
de ställen i den heliga Skrift som finns i mängd
på varje sida, särskilt i Psaltaren och hos
Profeterna.
Men jag vill inte spilla tid på detta; den
som inte själv vill söka upp dem får nöja sig med den allmänna erfarenheten.