Direktlänk till inlägg 20 mars 2016
KAPITEL. 5.
OFULLKOMLIGHETER HOS NYBÖRJARE IFRÅGA
OM DEN KARDINALSYND SOM VREDEN ÄR.
1. Många nybörare låter förleda sig till längtan
efter andliga njutningar.
Och därför begår de vanligen många ofullkomlig-
heter genom att ge efter för kardinalsynden vrede.
Ty när de inte längre upplever varken njutning
eller glädje i de andliga tingen, så blir de
desorienterade, ledsna och handlar i dåligt
humör; vid minsta anledning blir de irriterade,
ibland blir de rentav outhärdliga.
Dessa sinnesstämningar kommer ofta fram
när de i bönen har haft en märkbar andakt fylld
av inre hänryckning
Eftersom de inte längre erfar denna njutning
befinner de sig nu naturlig känslotorka
och intresselöshet.
Det liknar det lilla barnet som har lyfts bort
från modersbröstet, där det fann njutning
och glädje.
Om man emellertid vid denna naturliga
företeelse inte låter misstämningen härska,
så är det ingen synd, det är bara en ofullkomlighet
som själen kommer att bli renad ifrånn genom den
dunkla nattens lång aperioder av torka
och andra plågor.
2. Somliga nybörjare uppvisar ett annat slag
av andlig vrede.
De grips av en stark nitälskna i tid och råkar
i häftig vrede mot anda människor för deras fel
och synder, de observerar dem och känner sig
emellanåt föranlåtna att klandra dem våldsamt.
De beter sig som om de själva vore mästare
i dygd. Men i verkligheten är ju ett sådant
uppförande långt avlägset från det andliga saktmodet.
3. Det finns andra som när de ser sina egna
ofullkomligheter blir otåliga och onda på sig själva.
Tålamodet fattas dem till dem grad, att de
helst ville bli helgon på en dag.
De pålägger sig ofta mycket, och fattar energiska
beslut.
Men eftersom de inte är ödmjuka utan fyllda av
självkänsla, så hjälper det inte att fatta beslut
som man sedan inte orkar genomföra.
Och eftersom de inte i tålamod kan invänta
att Gud skall ge dem vad han vill och när han
vill, så blir de alltmer irriterade.
Denna sinnesstämning är raka motsatsen till det
andliga saktmod vi har talat om.
Den kan inte helt botas annat än genom reningen
i den dunkla natten.
Naturligtvis finns det återigen andra som visar
så stort tålamod och som går så långsamt framåt,
att det skulle behaga Gud mera om
de vore litet mindre tålmodiga.