Direktlänk till inlägg 7 mars 2016
KAPITEL. 27.
DÄR DET TALAS OM DEN ANDRA ARTEN AV
UPPENBARELSER, SOM BESTÅR I AVSLÖJANDET
AV HEMLIGHETER OCH DOLDA MYSTERIER.
DET VISAS HUR DE KAN VERKA BEFORDRANDE
ELLER HINDRANDE PÅ FÖRENINGEN MED GUD
OCH HUR DJÄVULEN PÅ DETTA OMRÅDE KAN
BEDRA SJÄLARNA MYCKET.
1. Som den andra arten av uppenbarelser
betecknar vi avslöjandet av hemligheter och dolda
mysterier. Dessa kan vara av två slag.
Det första slaget angår Guds väsen, vad
Gud är i sig själv, och det innefattar uppenbarat
av den Allraheligaste Treenigheten
och enheten i Gud.
Det andra slaget angår vad Gud är i sina
verk, och det innefattar de övriga artiklarna
i vår katolska tro och alla de lärosatser som
utförligt innehåller de ur dessa härledda
saningarna. Till dessa senare hör till stor del
också profeternas uppenbarelser,
Guds löften och hotelser, såväl som annat
som också hör till detta trosområde.
Dit kan man likaså hänföra många andra
specialfall, där Gud då och då uppenbarar
något om världen i allmänhet, liksom också
om enskilda personer.
Exempel på bådadera har vi gott om
i den Heliga Skrift, i synnerhet hos samtliga
profeter, hos vilka det finns uppenbarelser
av alla de nämnda slagen.
Då detta för övrigt är någonting välbekant,
vill jag inte uppehålla mig vid detta.
Endast en sak vill jag anmärka, och det är
att dessa uppenbarelser inte kommer till stånd
bara genom det talade ordet, utan att Gud
uttrycker dem på mångahanda sätt.
Ibland använder han endast det talade ordet,
ibland begagnar han endast tecken och gestalter,
bilder och liknelser.
Dessemellan använder han sig av ord och symboler
samtidigt, vilken vi kan se hos profeterna
och särskilt i hela uppenbarelseboken.
Där finner vi inte bara alla de typer av uppenbarelser som vi har talat om, utan också
alla de olika sätt som vi här talar om.
2. Uppenbarelser av den andra arten ger Gud
efte behag ännu i våra dagar.
Vanligen uppenbarar han för vissa människor
hur länge de skall få leva, eler vilka svårigheter
de har att genomgå, eller vad som skall hända
någon bestämd person eller vad som skall
hända någon bestämd persom eller något
bestämt land och så vidare.
Men när han utvecklar sanningarna i våra
trosmysterier och låter anden förstå dem,
är detta ingen uppenbarelse i egentlig
mening, eftersom det ju i detta fall handlar om
något som redan har blivit uppenbarat,
utan då är detta snarare ett klarläggande
eller en förklaring av en redan uppenbarad sanning.
3. Också vid uppenbarelser av detta slag kan
djävulen ofta ha sin hand med i spelet.
Etersom de vanligen förmedlas genom ord,
tecken och symboler, är det lätt för honom att efterapa sådant, särskilt när de är riktade
bara till anden.
Men beträffande både den första och andra arten
gäller att om uppenbarelsen skulle röra vår tro
eller meddela oss något nytt eller något som
skiljer sig från vad vi har lärt oss, så får vi
på intet vis godta det, inte ens om vi hade full
visshet om att detta hade uppenbarats för oss
av en himlens ängel.
Ty så säger den helige Paulus: "Men om någon,
vore det också vi själva eller en ängel från himlen,
förkunnar för er ett annat evangelium än det
som vi har predikat för er, må han vara
förbannad" ( Gal. 1:8 ).
4. Etersom alla våra trossatser till sitt väsen
redan har blivit uppenbarade för Kyrkan,
kan inga nya komma till. Till följd av detta får
man inte godta någonting nytt, som möjligen
skulle kunna uppenbaras för själen.
Det är till och med klokt att se till att man
tillbaka visar de små förändringar som skulle
kunna förekomma.
Ty beträffande tron måste själen bevara sig fullkomligt ren.
Om därför redan uppenbarade sanningar på nytt
skulle uppenbaras för henne, skall hon ta
emot dem, inte därför att de åter erbjuds henne,
utan därför att de redan tillräckligt har
uppenbarats för Kyrkan.
Själen skall bara lugnt sluta förståndets ögon
för dem, och i all uppriktighet överlåta sig åt
Kyrkans lära och hennes tro, som enligt ett ord
av den Paulus kommer till oss genom att vi
lyssnar ( Rom. 10:17 ).
Om du inte vill bli bedragen, så skänk inte
lättvindigt din tilltro till sådana på nytt
uppenbarade trossaker och gå inte och tänk
på dem, även om du anser att de fullkomligt
stämmer med sanningen.
TY om djävulen vill bedra någon och inge honom
sina lögner, börjar han med att bibringa honom
sådant som är sant och som ser sant ut, för
att därmed få alla betänkligheter att tystna.
Först sedan övergår han till att bedra honom.
Han handlar som skomakaren när denne skall
sy i läder. Han börjar med att dra ett styvt
tagelstrå genom öppningen, och först därefter
träder han igenom den mjuka tråden, som utan
det styva taglet inte skulle ha gått att få igenom.
5. Därför måste man vara försiktig. Även om
det inte finns någon risk för att bli bedragen,
är det ändå så mycket bättre för själen att inte
försöka förstå allting klart i trossaker.
Ty bara så kan hon bevara ren och hel den
förtjänst som tron ger, och endast så kan hon
i denna förståndets natt nå fram till det
gudomliga ljuset i föreningen med Gud.
Det är ytterst viktigt att blint fasthålla vid
de gamla profetiorna varje gång som någon
ny uppenbarelse inställer sig.
Aposteln Petrus, som dock hade sett Guds Sons
härlighet på berget Tabor, säger oss också
i sit andra brev: Fastän den vision av Kristus
som vi hade på berget är alldeles sann,
"så har vi likväl ett ännu säkrare vittnesbörd:
det profetiska ordet som uppenbarats för oss,
och ni gör väl i att hålla er till det"
( 2 Petr. 1:19 ).
6. Om det nu av de angivna orsakerna verkligen
är så att man bör sluta ögonen inför varje nytt
påstående eller ny uppenbarelse som rör tron,
är det alltså ännu nödvändigare att vägra
samtycke och tilltro till övriga uppenbarelser
som handlar om helt andra ting.
Ty just i dessa ting har djävulen ofta ett finger
med i spelet. Därför syns det mig omöjligt att
man inte skulle falla offer för bedrägeri
i många stycken, ifall man inte är klok nog att
ha gjort sig fri, särskilt när man betänker det sken av sanning och den inre övertygelse som
djävulen förmår inge.
Han lindar verkligen in sina uppenbarelser i så
fagra slöjor och så många övertygande skäl,
och han inpräglar dem så djupt i sinnena
och i fantasin, att det inte tycks finnas minsta
tvivel om att det hela förhåller sig på detta sätt.
Själen tycker om det och blir så intresserad att
om hon inte är ödmjuk, kan det bli svårt att dra
bort henne därifrån och få henne att tro motsatsen.
Därför måste själen i renhet och enkelhet
och försiktigt och ödmjukt använda hela sin
kraft och sin omsorg för att motstå uppenbarelser
och andra visioner ochförsöka bli kvitt dem,
just som om det gällde de farligaste frestelser.
Ty att sträva efter kärleksföreningen med
Gud skall man inte bara låta bli att direkt
söka dem, utan man måste rentav stöta bort dem.
Det är detta som Salomo har velat säga med
dessa ord: "Varför är det nödvändigt för
människan att söka efter ting som överstiger
hennes naturliga fattningsgåva?".
( Pred. 7:1 9.
Det är som om hann hade sagt: För att bli
fullkomlig behöver männskan visst inte
eftersträva några övernaturliga ting på några
övernaturliga sätt, som helt och hållet
går över hennes förmåga.
7. Vad de invändningar beträffar somkan resas
mot denna lära, har de redan fått sitt svar i
kapitlen 19 och 20 av denna bok, därför
hänvisar jag läsaren dit.
Det räcker för själen att veta att hon handlar rätt
om hon tar sig i akt för alla dessa meddelanden,
ty bara så kan hon i renhet och utan fara att råka
vilse vandra framåt i trons natt och till slut
uppnå den gudomliga föreningen.