KAPITEL.  23.

DÄR VI BÖRJAR ATT TALA OM FÖRSTÅNDETS

   FÖRNIMMELSER, SOM ÄR RENT ANDLIGA.

        VI BESKRIVER DERAS VÄSEN.

1.   Den lära vi har framställt om förståndets

förnimmelser, som vi får genom sinnena,

är något kortfattad i förhållande till vad som

skulle kunna sägas.

Ändå har jag inte velat utbreda mig mera detta

ämne, ty för att nådet mål jag föresatt mig,

vilket är att frigöra förståndet från dessa

förnimmelsers bojor och införa det i trons

mörka natt, förstår jag att jag redan har varit

alltför mångordig.

       Nu skall vi alltså börja tala om förståndets

fyra slag av förnimmelser, vilka som vi har sagt

i kapitel 10 är visioner, uppenbarelser,

ord och andliga känslor.

       Vi kallar dem rent andliga, därför att de inte

som de kroppsliga elle rde genom inbillningskraften

förmedlade förnimmelserna meddelas till förståndet

genom de kroppsliga sinnena.

Nej, utan förmedling av något kroppligt sinne,

varken utifrån eller inifrån, erbjuder de sig

klart och bestämt på övernaturlig väg åt

förståndet, utan dess medverkan.

De vill säga at själen inte företar sig någonting

och från sin sida på inget sätt bidrar,

åtminstone inte av fri vilja eller liksom

av egen aktivitet.

2.  Det bör emellertid beaktas att, för att nu tala

i vidare ochmera allmän mening, dessa fyra

förnimmelser tillsammans kan kallas själsvisioner,

ty när man talar om själen, så är att förstå

och att se samma sak.

Eftersom dessa fyra förnimmelser ju är fattbara

för förståndet, är de också andligen synliga.

Den insikt som av dem bildas i förståndet kan

kallas en intellektuell vision.

Alla föremål för de övriga sinnena som kan

uppfattas med synen, hörseln, lukten, smaken

och känseln tillhör förståndets område

i den mån de falle runder begreppen sanna

eller falska.

Och liksom allt som kroppens ögon ser resulterar

i ett kroppsligt skådande, resulterar också allt

som är fattbart för själens andliga ögon,

som är förståndet, i ett andligt skådande.

Ty vi upprepar det, för förståndet är att förstå

och att se samma sak.

Vi kan följaktligen allmänt talat kalla dessa fyra

förnimmelser också för visioner, under det att vi

inte kan uttrycka oss så när det rör sig om de

andra sinnena, ty det ena sinnets föremål

är inte samma som det andras.

3.  Men eftersom dessa förnimmelser inpräglas

i själen under lknande former som den övriga

sinnesverksamheten, så kan vi i egentlig

och speciell mening, beteckna som "vision"

det som förståndet uppfattar under formen

av ett seende. 

Förståndet kan nämligen se tingen precis lika

andligt som ögat ser dem kroppsligt.

Likaså kan vi beteckna som "uppenbarelse"

det som förståndet uppfattar genom varseblivande

och kännedom om nya föremål ----- liksom också

örat uppfattar ljud som det dittills aldrig hört.

Och vad förståndet uppfatar som om det hörde,

det kan vi kalla för "ord".

Och vad förståndet lär känna under en form som

liknar de övriga sinnenas former, som till

exempel en ljuvlig andlig doft, en andlig smak,

ett andligt nöje som själen övernaturligt kan erfara,

det kallar vi "andliga känslor".

Av allt detta skpar nu förståndet en insikt eller

ett andligt skådandem som vi har kallat det,

och detta utan hjälp av någon form, bild eller

gestaltning av inbillningskraften eller av den

naturiga fantasin.

Nej, omedelbart, genom övernaturligt ingripande

och genom överneturlig förmedling meddelas

dessa ting till själen.

4.  Likväl måste man behandla detta slaga

förnimmelser på samma sätt som vi sagt att man

måste behandla kroppsligt-sinnliga förnimmelser

och inbillningskraftens förnimmelser:

man måste frigöra förståndet från dem,

och med hjälp av dem styra och leda förståndet

från dem, ohmed hjälp av dem styra och leda förståndet fram igenom trons andliga natt,

ända fram till den gudomliga och verkliga

föreningen med Gud.

Ty så snart man sysselsätter sig med dylika ting

förlorar förståndet i skärpa och spärrar

därigenom vägen för sig till den ensamhet och den

utblottning på allting som är nödvändiga för själen.

Naturligtvis är dessa förnimmelser av en högre art

och nyttigare och mycket säkrare än de som

förmedlas av de kroppsliga sinnena

och inbillningskraften, eftersom de ju redan

är djupare belägna, rent andliga och därför

mindre åtkomliga för djävulen.

 

De förmedlas renare och finare till själen och utan

den minsta medverkan från henne själv eller

från fantasin, åtminstone utan aktiv samverkan.

Om emellertid förståndet inte är tilräckligt

vaksamt, kan det fortfarande hända att det möter

hinder på denna väg och råkar vilse.

5.  Vi skulle nu visserligen kunna behandla alla

dessa fyra sorters förnimmelser gemensamt

och ge för dem alla på en gång samma råd

som vi ger för de andra förnimmelserna,

nämligen att man inte skall vara förmäten nog

att begära eller önska dem.

Men då hela saken blir klarare belyst om men betraktar den från olika sidor, och då det finns

speciella saker att säga om var och en av dem,

är det bäst att tala om dem var för sig.

Därför skall vi börja med de första, alltså de

andliga eller intellektuella visionerna.