HELIGA BIRGITTAS UPPENBARELSER UR

     UPPENBARELSENS FÖRSTA BOK.

KAPITEL. 11.

KROPPENS ALLA LEMMAR.

Guds Son talade till Bruden och sade:

    "Jag är himmelens och jordens Skapare,

och min sanna kropp är det som konsekreras

    på altaret.

Älska mig av allt hjärta, ty jag älskar dig

          och överlämnade mig av fri vilja i mina fienders händer, och mina vänner och min moder

         stannade kvar hos mig under bitter pina och gråt.

Då jag såg lansen, spikarna, gisslet och de andra

     pinoredskapen ligga där redo, gick jag ändå med glädje mot lidandet. 

          Då mitt huvud på alla sidor var blodigt av kronan och blod rann ner överallt, så hade jag,

       även om mina o-vänner skulle ha förgripit sig på mitt hjärta, hellre låtit det styckas och såras än

     jag hade velat mista dig.

Du är därför verkligen otacksam, om du inte för en

       sådan kärleks skull älskar mig.

Om mitt huvud genomstungits och böjts sig ned

        på korset för din skull, bör ditt huvud böjas till ödmjukhet.

       Och eftersom mina ögon blev blodsprängda

och fyllda av tårar, bör dina ögon avhålla sig från

         det som är behagligt att skåda.

Och eftersom mina öron fylldes av blod och hörde             ord som förlöjligade mig, bör du vända dina öron bort från gyckel och o-passande tal.

          Eftersom min mun fick en bitter dryck och inte en god dryck, bör din mun avhålla sig från

     att tala ont och öppnas för det goda.

Och eftersom mina händer hölls utsträckta med

     spikar, bör  dina gärningar, som betecknas

av armarna, vara utsträckta mot de fattiga

         och mot sådant som mina bud befaller. 

Må dina fötter, dvs. din hängivna kärlek,

       med vilka du går vägen fram mot mig,

vara korsfästa och så hindrade från att gå   

         njutningarnas väg, så att, liksom jag led i alla

lemmar, alla dina lemmar är beredda

     att tjäna mig.

Ty jag begär en större tjänst av dig än av andra, 

         eftersom jag har givit dig en större nåd".