KAPITEL TVÅ:

HÄR FÖRKLARAS VAD DEN MÖRKA NATT ÄR SOM SJÄLEN MÅSTE GÅ IGENOM FÖR ATT NÅ FRAM TILL FÖRENING MED GUD.

    Ut i den mörka natten.

1.  Den vandring som själen måste göra för att uppnå förening med Gud, kan av tre orsaker kallas  en NATT.

Den första orsaken: är själens utgångspunkt, därför att där måste hon avlägga sin åtrå efter de världsliga ting hon är fästad vid och de intressen hon har, genom att avstå från dem och förneka dem.

Och detta verkar som som ett slags natt för människans alla sinnen och känslor.

Den andra orsaken: är det medel, den vägen hon måste ta, alltså trons väg, vilken ju också den är mörk som natten för vårt förstånd.

Den tredje orsaken: är vandringens slutmål, Gud själv, som likaså måste sägas vara som en mörk natt för själen under hennes jordeliv. 

Dessa tre nätter måste passera genom själen,

eller rättare, själen måste passera genom den,

för att slutligen uppnå föreningen med Gud.

2.   I Tobits bok  ( 6:18-22)  finner vi en sinnebild för dessa tre nätter i den skildring där ängeln befallde den unge Tobias att låta tre nätter förgå, innan han rörde sin brud.

Under den första natten: blev han tillsagd att ta hjärtat av en fisk och rosta det över elden -- som en symbol för det hjärta som är fästat vid denna världens goda och som i den gudomliga elden måste brännas rent från allt skapat, innan själen kan träda in på den väg som leder till Gud.

Vid denna rening förjagas djävulen, han som har makt över själen genom denn längtan som hon känner efter världsliga njutningar.

3.  Under den andra natten: sade ängeln till Tobias att han skulle bli mottagen av de heliga patriarkerna och få stanna hos dem, dessa fäder i tron.

Ty när själen under den första natten har avsagt sig allt som tillhör sinnena, inträder hon direkt i den andra natten genom att  hon nu står där med endast tron i behåll ---- inte så till vida att hon skulle utesluta kärleken, men väl varje annan förståelse och kunskap, vilket allt vi senare skall tala om.

Denna tro är ju något som inte har med sinnena eller känslorna att göra.

4.  Under tredje natten: sade ängeln till Tobias att han sklle få mottaga välsignelsen, det är Gud själv --- som tack vare den andra natten, trons natt, meddelar sig med själen, fastän på ett så intimt och omärkligt sätt att det känns som en ny natt för henne, ja så länge denna förbindelse varar rent av som en mycket mörkare natt än förut, vilket vi senare skall beskriva.

När emellertid denna tredje natt är förbi, det vill säga när detta Guds sätt att meddela sig i anden har upphört, vilket vanligen sker medan själen befinner sig i ett stort mörker ---- då följer omedelbart föreningen med Bruden, de vill säga med Guds Vishet.

Allt i enlighet med vad ängeln sade till Tobias, att när den tredje natten för gått skulle han förenas med sin brud i helig gudsfruktan, ty när denna är fullkomlig, är också kärleken till Gud fullkomlig, och detta är fallet när själens förvandling åstadkoms genom dess kärlek till Gud.

5.  Dessa tre nätter utgör i själva verket endast en enda natt, fastän uppdelad i tre skeden liksom den naturliga natten.

Ty den första: sinnenas natt, är lik första delen av den riktiga natten, när man inte längre kan varsebli föremålen. 

Den andra natten: tron, liknar midnattstiden, då fullt mörker råder.

Och den tredje natten: Gud, överensstämmer med den första morgongryningen, på vilken följer en soluppgång.

För att emellertid bättre förstå dessa tre skeden av själens natt, skall vi nu avhandla vart och ett särskilt.