X:TRAPRIS:

GUDS SLÖSERI MED sina gåvor och sin nåd är alltid gränslöst.  Gud vill dela med sig av sig själv.

Påskens nya liv som ger oss i dopet är mer än vi hade vågat drömma om.  Kristi uppståndlse som öppnat vägen för oss till evig härlighet övergår allt vad vi hade kunnat önskat oss.   Redan i det gamla förbundet började man ana något av detta: Gud vill utgjuta sin Ande över oss, ja, ingjuta den i oss  ( jfr. Hes. 36:26-27 ).  Gud vill bo inne i oss genom sin helige Ande, som han ständigt andas in i oss.  Gud kan bara nöja sig med att ge oss det bästa som finns: sig själv.   Konsumismens, vår tids farligaste frestelse och ibland enda fungerande ideologi, bygger på att vi ständigt skall längta efter något mer.  Därför lockar affärerna med rea och X: trapris.   Vi får aldrig nöja oss med det vi har.

Vi måste ha något mer, något nytt.   Men just denna frestelse motverkas och helas genom pingstens gåva, då Anden blir den djupa drivkraft inom oss som ständigt driver oss att längta mer efter det vi redan fått: Gud själv.

I sin godhet överlistar den sanne Guden Mammons frestelse och vänder den till något gott.

Pingstens mysterium ger oss som tror på Kristus "konsumentupplysning", eller rättare sagt Andens egen upplysning.  När Anden blev utgjuten över lärljungarna som tillsammans med Maria höll ut i bönen i övre salen  ( jfr. Apg. 1:13-14 ), blev Kyrkans fulla verklighet tydlig.   Människor av olika språk och raser binds ihop av Anden.   Våra mänskliga gränser överskrids av Anden.   Tron, hoppet och kärleken binder ihop oss genom Anden.   Det är inte längre at dyrka BLUT UND BODEN som gäller utan att få "tillbe Fasdern i ande och sanning ( Joh. 4:23 ).  Gud vill vara en inre verklighet och drivkraft inom oss genom Anden, som förenar oss till ett i Kristus.    Det finns en helig otålighet inbyggd i oss som går samman med ett orubbligt tålamod.   Liksom Paulus sträcker vi oss efter målet ( jfr. 3:13 ), och när vi tycker att vi nått fram dras vi ut u r oss sjäkva och drivs vidare på vägen.    Andenn förnyar ständigt jordens anlete, om vi har trons ögon att se med. 

Andens gör vårt stenhjärta till ett hjärta av kött och blod.   Anden binder oss allt fastare till Sonen och Sonen hjälper oss att "nalkas Fadern i en enda Ande" ( Ef. 2:18 ).   Samtidigt slungas vi ut i världen för att tända en eld ( jfr. Luk. 12:49 ), somm aldrig får slockna.  I Andens ljus ser vi inte längre på varandra som konkurrenter och konsumenter utan som bröder och systrar.  Du och vi blir viktigare än jag.  Gemenskapens väl och ve tar överhanden över jagets behov.  Samtidigt finner jag vad somm är min äkta och sanna identitet: min Kristus-likhet, min Kristus-gemenskap.   "Det är Kristus som lever i mig"   ( Gal. 2:20 ).   

YTLIGHET:

Har man väl vant sig vid det ytliga kan det vara svårt att tränga djupare in i trons underbara värld.   Vi "skryter med det som ligger på ytan" ( 2 Kor 5:12).  Ofta vänder han sig mot den tidens frommaste människor, fariseerna: "ni rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av vinningslystnad och ondska" ( Luk 11:39 ).  Han varnade dem för det som också vi kan råka ut för:  ytlighet.    

På Jesu tid var det ännu gångbart att visa yttre fromhet och därför låg frestelsen till hycklad fromhet ganska nära.  Människan förblir i stort sätt alltid densamma och faller för samma locktoner.   Det vi kallar fariseism är bara en variant på en och samma melodi.    Jesus vill genomsyra oss med sin kärlek.  Han vill tränga in alla skrymslen och vrår i vårt inre för att evangelisera allt som finns i oss.   Det finns oändliga rymder inom oss som måste få lysas upp av hans ljus och förvandlas av hans nåd.  Vi får inte stanna av i vår växt och mognad.  Vi får inte nöja oss med att låta vår fasad bli renoverad.    Hela vårt hus, hela vårt inre djup måste fylla av "kunskapens doft"  ( 2 Kor 2:14 ).   Allt måste genomsyras och genomglödas.  "Frälsning pågår!" , så skulle det kunna stå på vår dörr.   Jesus vill ta oss helt i besittning och  göra oss allt mer lika sig själv.  "Nu är frälsningens dag" ( 2 Kor 6:2 ).  Gång på gång måste vi granska oss själva.  I vår individualistiska tid kan ytligheten anta en speciell skepnad, som kann vara svår att genomskåda.  Man blir lätt kvar på ytan och formar om tron efter eget tycke och smak.   Hjärtat måste vidgas och snörpas åt.   Risken är stor att fastna i en ytlig tro och att ta sin tillflykt till en egenhändigt hopsnickrad gudsbild.  Egentligenn är detta avgudadyrkan: att göra sig en gud som behagar i stället för att vilja behaga den levande Guden, som vi skall tillbe "i ande och sanning"  ( Joh 4:24 ).  "Själens gudsdyrkan bör härma kroppens sätt att fungera och samma lagar för sin växt måste den kristna läran följa, så att den styrks med tiden, växer med åren, mognar med åldern"  ( Vincentius av Lerinum ).   Vi kan dyka djupare och djupare ner i Guds mysterium.  Det finns inga gränser för hur djupt in i Jesu Hjärta vi kan nå. Allt beror på "nådens överflödande rika gåva"  ( Rom. 5:17 ).  Varför blir då kvar på ytan??  "Ro ut på djupt vatten"  ( Luk 5:4 ), säger Jesus.

ZENIT:

En idrottsman vill sätta nytt rekord.  Paulus "löper mot målet för att vinna"  ( Fil. 3:14 ).   Många vill göra karriär och nå toppen.  Vi är kallade till den högsta lyckan; att få del av Kristi uppståndelse, att få leva förenade med honom och hans Fader i all evighet.   "Den strålande morgonstjärnan"  ( Upp. 22:16 ) har gått upp på himlavarvet. Ljuset har besegrat mörkret.   När Jesus Kristus uppstår från de döda, har syndens och ondskans makter besegrats i grunden.   När Jesu mänskliga natur förhärligas berör det hela den mänskliga naturen.   Jesus har gått före och vill dra oss med till Zenit: Guds härlighet som vi är inbjudna att få dela.   Påskens budskap får alla andra drömmar att komma på skam.   Allt blir futtigt i påskens strålande ljus.     För att nå fram till Zenit måste Jesus örst stiga ner i den avgrund som dödsriket är.  Han måste bli helt utblottad för att besegra den onde och hans makt.  Bara den totala utblottelsen kunde få dödsrikets portar på fall.   Vi kan bara nå fram till vårt mål, om vi är villiga att följa Jesus på denna fattigdomens och blottställdhetens väg.    Fastetidens bot och kärvhet är den enda vägen till påskens strålglans och "liv i överflöd"  ( Joh. 10:10 ).  Vi måste hålla oss tätt intill Jesus både när går sin korsväg  och när han vill lyfta oss upp till härligheten. Han både den Korsfäste och den Uppståndne.   Gnom dopet har denna identifikation redan börjat  ( jfr. Kol. 2:12 ).  Det är en ren nåd, men all nåd måste tas emot för att bli fruktbar.    Dag efter dag får vi söka vår djupaste identitet i Jesus. Det kristna livet är mer Du än jag.   Jag blir ett med Dig lite mer för varje dag,  om jag tar min kristna tro på allvar.  Annars blir det tvärtom.   Det går antigen framåt eller bakåt.  Det finns bara jag eller nej  ( jfr Matt. 5:37 ).   Jesus är kompromisslös, men samtidigt barmhärtig.   Det är det svåraste av allt för oss somm vill prestera och åstadkomma stora ting.   Men det är Gud som låter stora ting ske med oss ----  liksom med Maria  (jfr Luk. 2:4 ).  Kan vi bara acceptera denna roll fördelning är vi på god väg.   Påsken är för stor  för oss.  Vi kan aldrig fatta och tillgodogöra oss något så stort och himlastormande. Vi måste se vår totala oförmåga och samtidigt hoppas på det högsta och största av allt.   Jesus har uppstått FÖR OSS, liksom han har dött FÖR OSS . Detta FÖR OSS tycks vara det störst och högsta för Gud.