Direktlänk till inlägg 28 oktober 2012

DAGBOK FRÅN ROM.

Av Jan-Owe Ahlstrand - 28 oktober 2012 07:09

                                                  

       DAGBOK FRÅN ROM.

                             Andra Vertikankonciliet --- en kamp om förnyelse.

        Ingen kan väl undgå att uppleva det gripande i riten, när påven knäfaller och bekänner sin katolska tro:

        EGO IOANNES, ESISCOPUS ECCLESIAE.  Han röst är stark och varm, han betonar varje ord som om han

        själv skrivit det. Slutorden klingar verkligen högtidligt:

        "Denna katolska tro vill jag hålla ren och oförfalskad bevara intill mitt sista andetag så sant mig Gud

        hjälpe och detta hans heliga evangelium."    Citerat från 11 oktober sid. 14.

        Citerat från 11 oktober sid. 15.

        Tvärsigenom hela talet dominerar intrycket att vad påven i första hand vill att Vaticanum II skall bli, är ett

        PASTORALT koncilium, alltså att det skall ta sikte på människornas verkliga behov i dag, och komma dem till

        mötes -- inte syssla med abstraktioner och "skolastiska spetsfundigheter", som det brukade stå i mina gamla

        svenska skolböcker. Framförallt skall här inte "fördömas": "Kyrkan i dag vill hellre visa barmhärtighet än

        stränghet. Hon anser att hon bättre tillmötesgår vår tids behov genom att i handling visa att hennes lära

        är sann, än genom att fördöma villoläror."

        Citerat från 12 oktober  sid. 17.

        Från sitt fönster talade Johannes till folket, och det var ett rent betagande litet anförande.

        "Min person har ingen betydelse; jag är en broder som talar till er, en broder som genom Herrens vilja har blivit

        er fader. Men allt detta tillsammans, faderskapet och broderskap, är en Guds nåd.

        Allt, allt. Låt oss alltså fortfara att älska varandra så, låt oss försöka hålla fast det som enar och lämna åt sidan

        allt som skulle kunna förorsaka svårigheter oss emellan. Vi är bröder! Det ljus som strålar över oss och som

        bor i våra hjärtan och samveten, är ljuset från Kristus, som vill härska genom sin nåd i alla själar .....

        När ni kommer hem, till era små barn, så ge dem en kram och säg att det är en kram från påven.

        Kanske måste ni torka någons tårar. Ge ett tröstens ord till den som är olycklig. Måtte alla som

        sörjer veta att påven är med sina barn, i synnerhet i sorgens och bitterhetens stunder.

        Vad påven Johannes än säger, så låter det alltid äkta --- mirakulöst äkta, spontant, med en enkelhet och en 

        värme som är något alldeles unikt.

        Ett är säkert: både för kyrkans skull och rent privat ser jag det som ett av mitt livs djupaste glädjeämne

        att ha fått uppleva en påve som denne. Att få se kyrkan representerad med denna ödmjukhet, denna godhet,

        denna enkelhet --- och denna verkligt faderliga auktoritet. Guds tjänares tjänare är den gamla titel som

        påvarna gav sig. Här stämmer den. Roms primat är i grunden, skulle aldrig vara annat än, ett primat i 

        tjänandet, i kärlekens ansvar. Johannes illustrerar det.  

        Citerat från 13 oktober sid.19

        Om konciliet i allmänhet säger biskop Kempf (Limburg) bra saker:  Kyrkomötet är en yttring av det allmänna

        kristna ansvarsmedvetandet i vår tid. Är kyrkan idag trovärdig?  Om inte: varför?  Det är vad konciliet

        måste skaffa klarhet i och ta konsekvenserna av. Splittringen minskar de kristnas trovärdighet inför

        mänskligheten: alla må vara ett PÅ DET ATT VÄRLDEN MÅ TRO att Fadern har sänt mig, säger Kristus.

        Enheten kan inte påtvingas, den måste komma genom övertygelse. I alla kristna samfund är vi förpliktade

        att hederligt ompröva -- och bemästra--- vårt frörflutna, för att komma vidare.

        Viljan till enhet är detta: att ordna in våra mänskliga viljor under Guds vilja. 

        Citerat från 19 Oktober sid.25

        När påven tog emot ärkebiskop Ramsey av Canterbury frågade han honom bland annat: "Är ni teolog?"

        "Nej, absolut inte, jag är bara anglikansk präst. "Johannes med sin glimt i ögat: "Tack och lov för det!

        Teologer ställer till så mycket bekymmer och oreda. Jag är heller inte teolog, även om jag ju ibland måste 

        låtsas vara det!"  



 
ANNONS
Det här inlägget går inte att kommentera.
Av Jan-Owe Ahlstrand - Måndag 18 nov 20:08

Av Jan-Owe Ahlstrand - Måndag 18 nov 20:08

TOBITS BOK. 8:1-21.  BRÖLLOPSNATTEN.   Tobits bok. 8:1.   1.  #När de hade avslutat måltiden och skulle gå till sängs följde de den unge mannen in i kammaren#.   Tobits bok. 8:2.   2.  #Tobias kom ihåg vad Rafael hade sagt och tog ...

Av Jan-Owe Ahlstrand - Måndag 18 nov 20:08

ORD AV UPPMUNTRAN OCH VEDERKVICKELSE.   DEL. 194.   19400.   ...

Av Jan-Owe Ahlstrand - Måndag 18 nov 20:08

TOBITS BOK.  7:1-17.   TOBIAS HOS RAGUEL.   Tobits bok. 7:1.   1.  #När han kom in i Ekbatana sade han: "Asarja, minn broder, för mig raka vägen till vår        broder Raguel". Ängeln förde honom då hem till Raguel, och de fann   ...

Av Jan-Owe Ahlstrand - Måndag 18 nov 20:08

TOBITS BOK. 6:10-18.   RAFAEL BERÄTTAR OM SARA.   Tobits bok. 6:10.   10.  #När han hade kommit in i Medien och redan närmade sig Ebatahna#.   Tobit bok. 6:11.   11.  #Sade Rafael: "Tobias, min broder"  ------ "Ja" svarade han...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ skrattet med Blogkeen
Följ skrattet med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se