ISRAELITERNAS ONDSKA I HERRENS ÖGON, OCH DESS SYNDABEKÄNNELSE.

                                           DOMARBOKEN:  10:6-16.

          Israeliterna gjorde åter det som var ont i Herrens ögon; de dyrkade baalsgudarna och astartegudinnorna,

          arameernas, sidoniernas, moabiternas, ammoniternas och filisteernas gudar.

          De övergav Herren och dyrkade inte längre honom.

          Då blev Herren vred på dem och utlämnade dem åt filisteer och ammoniter.

          Detta år hade ammoniterna i arton år plågat och förtryckt de israeliter som bodde på andra sidan

          Jordan i amoreernas land i Gilead.

          Nu gick ammoniterna över Jordan och anföll folket i Juda, Benjamin och Efraim.

          Israeliternas nöd var stor.  Då ropade de till Herren: "VI SYNDADE MOT DIG NÄR VI ÖVERGAV VÅR GUD

          OCH DYRKADE BAALSGUDARNA."

          Herren svarade dem: "När ni förtrycktes av egyptierna, amoreerna, ammoniterna, filisteerna,

          sidonierna, amalekiterna och midjaniterna, då ropade ni till mig och jag räddade er ur deras våld.

          Men ni övergav mig och dyrkade andra gudar.

          Därför vill jag inte rädda er igen.

          ROPA NU TILL DE GUDAR NI HAR VALT, SÅ FÅR DE RÄDDA ER NÄR NI ÄR I NÖD.

          Israeliterna sade till Herren: "VI HAR SYNDAT. GÖR VAD DU VILL MED OSS, BARA DU RÄDDAR OSS DEN

          HÄR GÅNGEN."

          De gjorde sig av med de främmande gudar de hade hos sig och DYRKADE HERREN ISTÄLLET.

           DÅ STOD HAN INTE LÄNGRE UT MED ATT SE DEM LIDA.   

                                                DEN GUDOMLIGA KYSKHETEN.

                                                JEFTA OCH HANS DOTTER.

                                                DOMARBOKEN: 11:34-39.

             När Jefta kom hem till sitt hus i Mispa gick hans dotter ut och mötte honom med tamburin

             och dans.

             Hon var hans enda barn, han hade inga andra, varken söner eller döttrar.

             När Jefta fick se henne rev han sönder sina kläder och ropade: "Ve mig, min dotter, du krossar

             mig, du drar olycka över mig! Jag har gett Herren ett löfte som jag inte kan ta tillbaka".

             Hon svarade honom: "Far, om du har gett Herren ett löfte, gör då med mig som du har lovat, nu när

             Herren har skaffat dig hämnd på dina fiender, på ammoniterna."

             Och hon fortsatte: "Jag ber bara om detta: Ge mig en frist på två månader, så att jag kan ströva i

             bergen med mina väninnor, och gråta över att jag måste dö som jungfru."

             "Gå", sade han, och han tillät henne att vara borta i två månader.

             Hon begav sig då upp i bergen tillsammans med sina väninnor, och där begrät hon sin

             JUNGFRUDOM.  Efter två månader kom hon tillbaka till sin far, och han gjorde då med henne i

             enlighet med sitt löfte.  HON HADE INTE HAFT NÅGON MAN.