JOSUAS AVSKEDSTAL TILL ISRAEL.

                                                                 JOSUA BOK: 23:1-16.

     Lång tid hade gått sedan Herren lät Israel få ro för alla fiender runt omkring, och Josua var mycket gammal.

     Han kallade  till sig hela Israel med äldste och överhuvuden, domare och förmän och sade:

     "Jag är nu en gammal man. Ni har själva sett vad Herren, er Gud, har gjort med alla dessa folk ni mött;

     Herren, er Gud, har själv kämpat för er.

     Från Jordan till Medelhavet har jag utskiftat de kvarvarande folkens land, likväl som de utrotade folkens,

     som egendom åt er, stam för stam.

     Herren, er Gud, skall själv jaga bort dem och driva unden dem, så att ni kan inta deras land,

     så som Herren, er Gud, har lovat.

     Var starka! Följ troget allt som står skrivet i Moses lagbok, och vik inte av från det åt vare sig höger

     eller vänster.

     Beblandar er inte med dessa folk som är kvar bland er.  Ni får inte åkalla deras gudars namn och

     svära vid dem, inte tjäna och tillbe dem, utan ni skall hålla er till Herren, er Gud, så som ni hitills

     har gjort.  Herren har drivit undan stora och mäktiga folk för er, mot er har hitills ingen kunnat hålla stånd.

     En enda av er kan slå tusen på flykten, ty Herren, er Gud, kämpar själv för er, så som han lovat.

     Akta er noga. Älska Herren, er Gud, ty om ni vänder er från honom och håller er till dessa folk

     som ännu är kvar bland er, knyter sällskapsband med dem och beblandar er med dem, då skall ni veta

     att Herren, er Gud, inte längre skall driva undan dessa folk, utan de blir en fälla och en snara för er,

     piskor på era ryggar och taggar i era ögon, tills ni utplånas från detta goda land som Herren,

     er Gud, har gett er.

     Själv går jag nu den väg allt levande måste vandra. Av hela ert hjärta och med hela er själ har ni erfarit

     att ingenting har uteblivit av allt det goda som Herren, er Gud, lovar er.

     Allt har gått i uppfyllelse, ingenting har uteblivit.  Men liksom allt det goda Herren, er Gud, lovat er har gått

     i uppfyllelse, så kan Herren, er Gud, låta allt det onda gå i uppfyllelse, tills han utrotat er från detta goda

     land som han har gett er.

     Om ni bryter det förbund som Herren, er Gud, har befallt er att hålla och börjar tjäna och tillbe

     andra gudar, skall Herren vredgas, och ni skall snart utplånas från det goda land som han har gett er".

                                                  FÖRBUNDET SLUTS I SHEKEM.

                                                  JOSUA BOK:  24:14-18 och 31. 

            Frukta därför Herren och tjäna honom redligt och troget. Gör er av med de gudar som era fäder tjänade     

            på andra sidan Eufrat och i Egypten, och tjäna Herren.

            Om ni är ovilliga att tjäna Herren, välj då idag  vilka ni vill tjäna; de gudar som era fäder

            tjänade på andra sida Eufrat eller de gudar som dyrkas av amoreerna, vilkas land ni bor i.

            Jag och min släkt vill tjäna Herren.

            Folket svarade: "Aldrig någonsin skall vi överge Herren och tjäna andra gudar.

            Herren är vår Gud. Det var han som förde oss och våra fäder ut ur Egypten, ut ur slavlägret, han som

            inför våra ögon gjorde dessa stora tecken. Han skyddade oss under hela vår vandring och bland alla de folk

            genom vilkas land vi drog fram.

            Herren jagade undan alla folken för oss, även amoreerna som bodde i landet.

            Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud.  

            MÄNNISKANS STÖRSTA AVGUD ÄR MÄNNISKAN SJÄLV, SOM EN EGEN-KÄR PERSON.

                                             DEN TALANDE TUNGAN IBLAND OLIKA FOLK!!.

                    En fladdrande och okontrollerande tunga eller en stilla, vis och talande tunga, styrs alltid

                    utifrån ett hjärtats innandömen.

                    Slutsatsen, blir utifrån mitt egna hjärtats innandöme, vad jag tillåter det att bli fyllt utav,

                    som automatiskt förs ut på min talande tunga, som ett budskap till olika människors

                    lyssnande, som också har den förmånen att föra ut budskapet fram till andra människor.

                                                  

               JOSUAS  DÖD

                                                  

          DOMARBOKEN. 2:7-10.

                      Folket tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de gamla som överlevde honom var i livet.

                      De hade ju själva sitt alla de storverk som Herren hade utfört för Israel .

                      Herrens tjänare Josua, Nuns son, dog då han var 110 år gammal.

                      Han begravdes på sitt eget område, i Timnat-Heres i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.

                      Alla i hans generation förenades med sina fäder.

                      En ny generation kom som inte visste något om Herren och det han hade gjort för Israel.

                                                  

         HERREN INSÄTTER  DOMARE.

                                                  

           DOMARBOKEN. 2:11-23.

                      Nu gjorde israeliterna det som var ont i Herrens ögon: de dyrkade baalsgudarna, de övergav

                      Herren, sina fäders Gud, som hade fört dem ut ur Egypten, de följde andra gudar som de

                      kringboende folken hade, de tillbad dem och och utmanade Herren.

                      När israeliterna övergav Herren och i stället dyrkade Baal och astartegudinnorna, blev

                      Herren vred på dem. Han utlämnade dem åt folk som plundrade dem, han prisgav dem åt

                      fiender på alla håll, och de kunde inte längre hålla stånd mot dem.

                      Varje gång de drog i fält slog Herren dem med olycka, som han hade sagt, som Herren

                      med ed hade lovat att göra. Deras nöd var stor.

                      Då lät Herren insätta domare, som räddade israeliterna från alla som plundrade dem.

                      Men de ville inte lyssna till sina domare heller.

                      De var otrogna med andra gudar och tillbad dem. Snart lämnade de den väg som deras

                      fäder hade vandrat. Fäderna hade lytt Herrens bud, de själva gjorde det inte.

                      När Herren insatte en domare åt dem var Herren med honom och räddade dem från deras fiender,

                      så länge domaren levde, ty Herren kände medlidande när de klagade över hur de förtrycktes

                      och plågades. Men när domaren var död återföll de och blev ännu mer fördärvade än sina fäder.

                      De följde andra gudar, som de tjänade och tillbad.

                      De upphörde inte med sina ogärningar och sitt trots.

                      Då blev Herren vred på Israel, och han sade: Detta folk har brutit mot det förbund som jag befallde

                      deras fäder att hålla, och de lyssnar nte på mig. Därför skall jag inte längre driva bort något enda av  

                      de folk som fanns kvar då Josua dog.  Genom dem skall jag sätta Israel på prov:

                      Vill de följa Herrens väg lika lydigt som sina fäder eller vill de det inte?

                      Herren lät alltså dessa folk vara, han drev inte bort dem med en gång och gav dem inte i Josuas våld.